Bit ihop? Ja det är jag ju van vid att göra
Bryt ihop? Tja, det händer ju…
Håll ihop? Mmmm…det är nog så.

Maken är alltså ALLVARLIGT sjuk! Doktorn ringde och bad mig försöka få kärleken att förstå hur sjuk han är och att han  behöver befinna sig på sjukhuset hela tiden. Jo, jag VET men jag vet också hur trött han är på allt.

Idag åkte han till USiL för att göra en myokardiscint – ett test på hur kärlen funkar i vila och vid ansträngning. Den vilande delen hann de med sen fick kärleken en reaktion på en ”unken” lukt i rummet. Han fick ett astmaanfall rätt och slätt. Personalen fick dock panik och vågade inte göra något mer idag. Så han skulle få dialys i Lund innan han åter skulle till CSK. Han vägrade dialysen där. Han ville HEM! Då bröt jag ihop liiite, jag kände det som att han ville hem en sista gång. Hur skulle jag kunna neka honom det? Bit ihop alltså…japp dressa dialysmaskinen och var beredd på hans hemkomst. Men han dök aldrig upp…så jag bröt ihop lite igen tills sjukresor fick tag på föraren som talade om att de strax var framme. PuH!
Han klarade dock inte av att gå den lilla biten från vägen till dörren utan att sätta sig och skrika på hjälp. Bit ihop!
Fick in honom och han ville ha lite mat när han var kopplad. Så vi åt kvällsmat i sängen. Tja det har ju hänt förr så det var inget konstigt. Efter ett tag sa han ”va dumt det var av mig att åka hem” Tja, det säger du NU? Men jag sa bara att nu var han ju hemma och dialysen funkade och inget var stuligt på något sätt. Jag satte på en film och låg och pillade honom i håret – håll ihop…

Efter dialysen åkte vi till CSK som vi lovat. Åter var vägen från dörren till bilen allt för jobbig och jag önskar jag haft en rullstol här hemma! På sjukhuset körde jag honom i rullstol till Hjärtavdelningen där han fått ett nytt eget rum. Jag kopplade upp hans dator och hjälpte honom i säng och sen bar det av hem. Hem för att köra rening på maskinen som jag struntade i efter dialysen.

Kärleken traggade om att han inte borde utsatt mig för detta och att han var ledsen för det. Jag svarade att gjort är gjort och det gick ju bra…denna gången. Inte fler ggr tack.

I morgon följer jag med honom till USiL. Vågar inte köra själv med honom så jag följer med som ledsagare. Det innebär att jag måste mixtra med mina egna mediciner och diagnoser i kväll… Håll ihop… japp!

Jag håller ihop – nästan …