Jag har visst ärvt rysligt dåliga packningar i ögonen. Det behövs inte mycket för att de ska läcka som såll! Varje gång känner jag farmor och farfar, hur lätt de också rördes. Så med ett hjärta som svämmar över av kärlek och saknad låter jag tårarna rinna. Långt där inne hör jag farfar viska ”gråt du bara tös, så pissar du mindre”. Jag kan känna hans hand stryka mitt hår…

Varför hade jag nu läckage igen? Jo jag var på Sinnesromässa för att skapa en artikel till tidningen. Diakonen Marie pratade om gästfrihet och jag fick ett översvall av kärlek. Trots (eller tack vare) ett inte allt för överflödigt hem hade/har mor och far alltid rum för en person till vid vårt bord.
Genom att utöva gästfrihet kan vi till och med få änglar som gäster. Bibeln säger i Hebreerbrevet 13:2  Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.
Tänk så många änglar de haft genom åren vid sitt bord!

Jag pratade med några av besökarna om varför de var där och vad mässan betyder för dem. Jag var inte beredd på svaren och så brast dedäringa’ packuslingarna igen!

Man behöver inte vara troende för att gå på en Sinnesromässa – att ha behov av lugn, ro, harmoni, ljuv musik räcker väl. När du väl sitter där i bänken lär du,  utan att förstå hur det gått till, ha ett förtroligt samtal med änglarna…

Mina tankar går till paret jag pratade med. Måtte ni hitta själsro