Ja så säger man ju – det är som att cykla.
Tja jag hoppas att jag minns hur man gör Cykeln har stått i garaget i allt för många år. Sisådär åtta stycken om jag minns rätt. Jag cyklade en hel del med Prinsungen därbak. Men det var då det… sedan dess har jag förvandlats till valross med reumatism

Nåväl – hinder är till för att ta sig över (eller gå runt) så… here we go!
Jag hoppas enormt på att få jobba där jag önskar. Cykelavstånd! Så i väntan på svar fick lilla Solhagan komma ut ur mörkret.
Hon är tvättad.
Hon har fått kedjan inoljad.
Hon har fått ny sadel, den gamla hade försvunnit mellan galaxerna som kärleken på ett ungefär sa
De lufttomma däcken behövde en rejäl omgång TLC. Men där gick jag totalbet! Hur jag än försökte fick jag inte den *piiiiiiip* pumpen att sluta tätt om ventilen. Far har tränat oss väl så på ren instinkt tog jag loss ventilen och utförde okulär besiktning, provblåste och satte tillbaka. Fortfarande lögn i London att få in luft i däcket.
Youtube is your friend!
Jag tog en kaffe och youtubesurfade. Aha! Det märks att jag varit från detta många år! Man vänder på mojängerna i munstycket!
Jorrå’ så att…
Jag pumpade och än så länge verkar de hålla luften.

Jag vet inte riktigt var jag ska bege mig för återpremiärtur. Någonstans där det är mjukt att landa…