Nu är jag snart mig själv igen.
I lördags morse vaknade jag med en vansinnig värk runt vänster knä. Tog snällt tabletterna dr skrivit ut och hoppades att dagen skulle funka.
Hämtade Fjärilen och for till Höör och fågelutställning.

Glömde värken en kort stund för det var så kul att träffa fågelvänner jag inte sett på mycket länge.
Hade beställt kvällsmat hos syster men där var ingen hemma :(

Hardys räddade oss ;-)

Syster med familj dök efter mycket om och men upp. Fika och bus i mängder [emoji]e022[/emoji]
Smärtan slog mig som en sten i skallen när gossarna satte sig på vänsterbenet. Det gick helt enkelt inte! :( Aj!

Några busar lekte med min mobil :-D Tre älskade busungar…

Söndagen var kaos med knät. Vi har fyra trappsteg inne och jag undvek dessa steg så mycket jag kunde. tabletterna gjorde varken från eller till.
På kvällen beslöt jag mig för att söka dr nästa dag. Jag behövde starkare medicin :-(

Fick på måndagen tid på vårdcentralen på eftermiddagen. Dr vred och klämde och kliade sig i skägget. Han visste inte riktigt vad han skulle skriva ut åt mig. Men jag hade gjort min egen research ;-) Trots att jag inte vill ha dem föreslog jag Citodon. Han nickade och varnade för hur beroendeframkallande de är. Inte på mig…jag avskyr medicin. Nåväl, med tårar i ögonen pga smärta kom jag hem och tog en halv Citodon och en Panodil Forte. En timme senare var 80% av värken borta! Ahhhhhhh….så skönt!

Idag har det gått att röra sig tack vare tabletterna. Kanske jag kan köra till jobb på fredag? Hoppas!