Trots att termometern visade -5 i morse var det något löftesrikt i luften. Var det kanske för att vi hade en dag tillsammans så här mitt i veckan?

Körde ner till Lund för kvartalsbesiktning av kärleken. Fru Doktor var sen men som vanligt var det skojeri med övrig personal medan vi väntade.
Fru Doktor frågade om det gick bra att lämna över min kärlek till annan dr som skulle börja och var mkt kunnig? Näpp, det gick inte alls för sig sa min make. Fru Doktor tog det som en komplimang, sa hon.

För första gången på många, många år är makens fosfatvärden perfekta :-) men till priset att PTH var katastrofalt. Ny kalktablett och så ska även det fixa sig. Rent blodprovsmässigt mår han ypperligt…tydligen… ;-) Skönt!

På vägen hem kom en stor gul sak och värmde oss efter matstopp på Ekerödsrasten.

Stor, varm och det kändes så där underbart när värmen gick genom jackan (att baksidan var iskall ignorerades). Det löftesrika som morgonen skvallrat om visade sig. Löftet om att våren är på gång. Inte nu men snart! Gumman Tö har vaknat och fattat skaftet på kvasten…snart, snart…snaaaart kommer våren!!!