Jag tvivlar!
Jag saknar min farmor så det värker i mig men jag är glad att hon slapp uppleva hur godheten försvagas och trampas ner.

Men mitt i mitt djupa hål och en enorm tvivel på mänskligheten får jag bevis på att den sällsynta godheten finns här och var.
Jag får hålla min goda omtanke om medmänniskor på ett annat plan. Det är de som står i min vänkrets och inte ringen utanför, bekanskapskrets, som ska få ta emot det jag ger. Jag blir bara sårad annars.

Detta är väldigt kryptiskt och får så vara en tid framöver.

Tack till er som visar vänlighet och godhet, ni finns i mitt hjärta.