Nu rasar jag ihop i en hög på golvet. Batterierna har åter nått kritisk nivå.
Sov uselt natten som gick, upp tidigt för att köra maken till USiL, dr ville undersöka honom eftersom CRP gått upp och han hostat ”sönder” ngt i magen. dr C kunde inte hitta ngt konstigt i magen på honom men sjukskrev honom pga förkylningen. Hon ska slåss med försäkringskassan för hon anser att hennes dialyspatienter SKA ha karensfritt. dr S lyckades en gång men inte mer…får se vad dr C klarar…
Därefter var det andre frukost hos syster i Lomma. Zippo blev helfnoskig när vi kom och lekte valp ”jag kan inga kommando”.
När vi ändå passerade Hjärup passade vi på att kika inom Fågelkliniken. Där var tomt och kära fru Veterinär hälsade oss välkomna och seeen reagerade på att det var vi ;-) Dags för en kaffe igen och massor med bus och kel med Sandras hundar. Vi fick även Diana med oss hem som obducerades i februari…
Väl hemma fick odjuren mat och jag började röra ihop till biffar när svärmor ringer mig på mobilen. Hon hade så ont i ryggen/lungan efter att ha blivit påcyklad att hon behövde hjälp. Så det var bara att sätta sig i bilen igen. Ringde 1177 efter en liten palpation av hennes rygg. Smärtan var innanför revbenen. Sköterskan sa att vi skulle åka till akuten. Tack och lov var det nästan folktomt där så hon kom in direkt! Dr kliade sig i huvudet och förstod inte heller var smärtan kom ifrån, inte bakjouren heller. Om det blev värre fick hon åka in igen.

Efter middagen bröt jag samman av trötthet när maken inte orkade mata hundarna. Jäkla ofog han har! Jag ska fixa ALLT köra hit och dit, laga middag, ta hand om disken och han orkar inte ge hundarna resterna? Det blev tysta leken i en timme innan han fattade hur urbota dumt han bär sig åt. Jag vill inte ha det så! Jag vill inte ta slut på varenda liten ork jag samlat i dagar… Han är förvisso kroniskt njursjuk men jag är kroniskt utmattad!
Nu är dialysen igång och Gud nåde den som väcker mig i morgon innan jag är färdig soven!