Jag är supertrött och lägger mitt huvud på pudan’. Då börjar det…surret…

Det surrar
– vad ska jag kunna jobba med som behöver massor med pauser för att orka, som behöver minsta möjliga krav på mig för att inte bryta ihop?
– sluta, sov nu!!
– okej men…
– nej, fundera i morgon, du ska sova nu!
Känner hur tankarna försöker ta över trots att jag är så trött att det burrar i hela huvudet. Jag tar till ”knepet” att tänka enbart på andningen. Jorrå, det gå en stund. Jag andas in, jag andas ut, andas in, andas ut. Lungorna fylls, lungorna töms, luft in, luft ut…och vaaad ska doktorn säga nästa gång?
-VA?? Är ni här nu igen och stör min väg till sömn?? Försvinn! Dumma tankar!
Andas in, luft ut…luft in, andas ut…När ska du bli klar med tapetseringen?
-Grrrr…sluuuuta!

Okej, då provad vi att slappna av i hela kroppen, från tårna till ansiktet…ahhh så skönt, känner hur jag flyter ut och det blir såsigt i huvudet. Äntligen…kanske äntligen…töm garaget så du får in bilen, du måste slipa golvet och vaxa det, måla väggarna i köket så du kan sätta upp lister, ta ner en av dörrarna på linneskåpet till färghandeln för rätt färgkod, måla hörnskåpet, sätt upp luckor vid bänken, klipp gräset, tvätta bilen… GAAAAHHHH!!! S L U T A!!!

Så här är det nästan varje kväll :( När vi har dialys vågar jag inte ta en insomningstablett så då är enda sättet att bryta alla dessa *piiiiip* tankar att plugga in ljudboken. Tack och lov för ljudböcker och smartphones! :) Tack och lov!

Jag VET att jag ska göra det som är lustfyllt för att inte tappa energi. Men det gör det också otroligt rörigt. Idag var det okej att rensa i garaget fast jag borde fortsätta ta hand om tvätten. Just nu piskar jag mig själv för just det där med tvätten…men efter en vända till ÅVC så kan jag faktiskt köra in min bil i GARAGET! :D DET får jag fokusera på istället för det som inte blev gjort.

Det spelar ingen roll vem som säger ett välment ”men är det inte bättre att göra klart xxx”. Jag blir precis lika ledsen varje gång. Jag rasar ett steg ner på den där hemska stegen till ett hål jag aldrig mer vill besöka. Jag biter ihop för jag vet ju att det är välment och inte klankande. Jag måste lära mig att skaka det av mig, att följa den plan som är framtagen för att jag ska bli så bra som det bara går efter en kraschlandning i väggen.

Inatt ska jag iaf ta hjälp av John Blunds magiska dunder och sooova ;)