Ja, så känns det ibland. Till exempel i går när vi (åter) var på Återvinningscentralen.
Är det så hemskt att jobba där att man inte kan vara lite trevlig och vänlig?

Jag frågade var jag skulle slänga gamla tidningspärmar, i papper eller brännbart? Fick ett snorket ”det är plastat och ska vara i brännbart, dessutom är det metall i dem”. Just det påbörjade min irritation. Varför kunde han inte vara vänlig när han sa det?
Så frågade han”vad har ni i alla säckarna?”
Det är gammal isolering i småbitar, söndertuggade av möss, svarade jag och la till, jag har redan frågat om hur vi ska slänga det och vet var och hur. Han snörpte på munnen och sa ”jasså, ja i containern för isolering”
*Doh*
”Är det det i alla säckarna?”
Jo, förutom en som det är dialysslangar i.
Nu bröt han ut i ett syrligt ”det där tror jag inte vi ska ha här, det ska kastas i er egen behållare”
Mycket märkligt för vi har alltid fått slänga dialyssäckar på ÅVC när vi inte fått plats i vår egen tunna.
”Det kan finnas kanyler så sånt”
Nänänänä, gubbe lille, inte i dessa säckar!! Dessutom är slangarna i slutet system, inget rinner ut om inte de är ovarsamma och gör hål på dem.

Så jag blev ledsen.
Jag kände inte för att vara duktig och sortera mer!
Varför är det så svårt med vänlighet?
Eller är jag överkänslig?

Vi har hur mkt som helst som ska till ÅVC men jag känner inte för det längre :( Får väl spara ihop 5000-10000 och sätta en container här istället. Men då är det ngn annan som ska gå och sortera MINA sopor och det känner jag inte heller för…

Bläääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää……………….