Idag satte vi oss motvilligt i bilen för ytterligare en färd mot Öööörkelljunga.
Stackars min älskade, fira sin födelsedag med att bära skit och tömma hus! Men vi tar igen det en annan dag, en annan dag ska han få sin smörgåstårta! Jag lovar!

Kl 12 kom loppisdamen med två herrar i släptåg. De tittade runt och gick sen ut för att diskutera hur mkt de var redo att betala. 1000 kr och då tog de allt, inkl det som inte skulle gå att sälja. Vi talade om att golvuret och spegeln ingick inte, de fick hon bjuda på separat. Hon sa 200 för spegeln och 2500 för klockan. Det gjorde ont i hjärtat att klockan inte kom till ngn som verkligen ville ha den :-( Jag kämpade länge med gråten. Det var ju bara en KLOCKA!! Nä, jag har nog inte alla känslor där de bör vara, helt klart! ;-)

Sen började skådespelet! Den lille mannen var inte stor på ngt håll men vi döpte honom omgående till Duracell-mannen. Det var till och med så min käre far låg i lä! Jösses vad den mannen bar, packade och bar igen! Jag hade inte tyat lyfta den kartong som han la på låren och pinnade ut med. Imponerande!
De åkte iväg med första släpet och vi fick en liten paus. Vid nästa rush fick lilla Duracell-mannen ngt glittrande i blicken. Det fanns tydligen en hel del saker han var intresserad av bland min svärfars saker. Detta var misstag nr 1 från dem.
De åkte ytterligare en gång för att tömma och min söte make fick syn på prislappen på lilla mattan *glurp* Svärfar har gett många pengar för den. Kollade den större och det var mer än dubbelt så många pengar på den lappen! Inte en chans i hela glödheta att de mattorna skulle till loppis!! Nix! Så vi rullade ihop dem och la undan dem. Svärmor var lite orolig att det skulle bli trubbel för mattorna var ju där vi ställt loppissakerna. Men se det där hade jag koll på…hur jag uttryckt mig. Allt som STÅR, inte allt som FINNS, hehehe…men det blev inget trubbel. Inte en kommentar. Damen var fullt upptagen med att småprata med herrarna ang klockan. Hon ville nu ge 2100 och då ingick spegeln. Hon kom till mig och frågade om jag bestämde. Jag sa att vi bestämde tillsammans. ”Jaha, då får jag gå ut till mamman” sa hon med ett litet flin. Misstag två – stå och diskutera så jag hör hur hon tänker ang att tjäna så mkt som möjligt på klockan. Misstag tre…försöka pruta hos en värmlänska ;-) Det gick inget vidare ;-) Hon försökte ändå med att hon varit såååå snäll och tagit allt inkl skräp. VI bad inte henne ta våra soppåsar…de tog hon för att hon var snäll…hmmm…
Hon köpte klockan men var inte beredd att betala för spegeln så då fick den vara. Medan denna diskussion med svärmor pågick tog Duracell-mannen 90-sängen och bar ut. Utanför dörren lyfter han den på raka armar över huvudet bort till släpet!
De var effektiva. Det märktes att de är vana att tömma hus. Jag blev ändå otroligt ledsen över att se hur slarvigt de hanterade sakerna. Lillys lampa från 1918 tappades för att han inte höll ordentligt i den. Alla böcker slängdes ner i sopsäckar. Både farfar och mormor har lärt oss sedan småben att vårda böcker och arvet de ger. Men jag kan inte ta hem mer här bara för att ingen annan bryr sig om historiken bakom. Sad to say…

När de väl tagit alla saker och betalt oss kändes det ändå rätt bra att se början på slutet. NU kommer vi åt att börja städa.

Svärmor och jag skulle ha kört dit i morgon igen men all spänning och stress har gett mig antydan om att migränen ligger runt hörnet och lurar. Vi pausar i morgon…städningen försvinner inte från oss.

God natt!