Jag hoppas att vi nu har en återgång till det normala. Ja, om man nu kan kalla det normalt det liv vi lever med alla odjur, dialys, stressdiagnos, lånebarn och knäppa grannar (dock inte alla grannar)…

Dialysmaskinen är kopplad och vi ska bara hålla lite lördagskväll till innan vi startar. Kärleken känner sig ”kåsen”. Det är som om det står lite feber och funderar på om det ska bryta ut eller ej. Han är fullpumpad med antibiotika på sjukhuset i förebyggande syfte pga rötmånaden så det BORDE inte bli ngn infektion i honom. Men just nu är allt så motigt och trögt så det skulle inte förvåna mig om det kommer som ”efterrätt” på allt det andra. Han är iaf mkt nöjd med att vara hemma igen och jag njuter. Alla par behöver en paus då och då.
Jag behöver cirka ett dygn ibland sen börjar jag sakna och längta :heart:

 

När jag stängde in odjuren ikväll fick arorna vara ute liiite längre. De har inte velat vara ute i den gassande solen idag så de fick ha lite extra voljärtid. Kråke och Kimi var snabbt in men Cat den lilla busan ville inte. Jag fick locka och pocka en god stund innan hon kom in. Att sen få för sig att man ska ta ett foto med alla tre på är ju hur dumt som helst ;)

Men jag lyckades någorlunda iaf