Jag tycker om Kristianstad…för det mesta i alla fall. Jag tror att mycket handlar om att det är så grönt överallt.
I måndags drog vi med oss Stockholmarna och Fjärilen på ett besök på Naturum och eftersom vädret var kanon gick
vi Linnéslingan.
Detta var en underbar vandring om aningen tråkig på vissa ställen. Solen sken, luften var skön och det blåste precis lagom för att vara svalkande.
Vattentornet med pilgrimsfalkens holk, tyvärr har man hittat ena föräldern och tre av ungarna döda.
Även om vägen mest visade ogräs och tråkmiljö så fanns det något vackert även i det här och var.
Tisteln ser "bomulliserad" ut och ack så vacker i sin taggighet.
Tydligen är inte taggarna vassa för humlan.
Fjärilen och jag kom långt bakefter de andra. Vi fotade hit och vi fotade dit. Underbart att bara vara med henne så där <3
Vid närmare granskning såg det bruna och ogräsiga riktigt fint ut. Mjukt och glänsande...men det var inte lika mjukt som det såg ut.
Efter ca 20 min promenad var vi framme vid gamla soptippen.
På andra sidan Härlövsängaled började det äntligen bli lite mer vackert och trollskt.
Många träd låg ner, andra var på god väg och det knakade och gnisslade när de gnagde mot varandra.
Va härligt att titta upp och se gröna träd och blå himmel.
Alligator? Njäää...men med livlig fantasi så... ;)
Mellan grenar och blad drog näckrosen blicken till sig. Så stilla den låg där och solade sig.
Jag fick backa ett par steg. jag höll på att missa henne där hon stod så bra gömd med samma färg som omgivningen.
När vi kom ut på ena sidan av Härlövs ängar strängade bonden sitt hö. Det doftade ljuvligt av barndom. Utan skogens skugga började solen kännas rejält och jag tyckte otroligt synd om de hundar vi mötte som tvingats ut i 29 graders värme på långpromenad.
Det kändes så dääär lönt att försöka fota gladorna ovan för oss med mitt 300-objektiv när vännen stod med sitt 500 ;)
Är aningen förvånad över att inte Fjärilen satte sig på denna "stol". Eller så var det bara jag som tyckte den såg rolig ut...
E såg den först och sen skulle ju bara vi andra också se den...och helst fota också. En liten vessla (tror jag iaf) pinnade fortare än snabbt över väg och gräs.
Trots vännens 500-objektiv stod jag där med mitt 300 och försökte få ett foto på vad som visade sig vara brun kärrhök. Det blev sådär...
"Det susar i säven" - jag förstår nu verkligen vart det kommer ifrån. Vilket spännande, mystiskt ljud som bildas
I Helge å tycks näckrosorna trivas
Tror lilla mor gillar denna bilden - lila blomma och nyckelpiga ;) Tistlar är trista utan sina vackra blommor
För ca 1,5 timme sedan var vi där borta vid tippen och gick över vägen.
"Can we have landing permission please"
Rakt över oss och tack och lov släppte de inga "bomber"
Vilket skådespel att se hur de går mot vinden för att landa rätt
Jag och färister går inte så bra ihop sedan jag fastnade en gång för längesen.
Ja, jag och spång går inte heller så bra ihop och ännu mindre sedan jag började bli snurrig i huvudet av nästan tre timmars vandring i sol.
Vänd mot ena hållet är det grönska och huset Naturum...
...vänder man sig om har man pulserande stan. Kontraster!
En vy jag älskar nästan lika mkt som att se havet här hemma. Helge flyter fram lugnt och stilla.
Helge ånline hahaha