Att springa upp och ner minst 30 ggr varannan dag i denna hemska trappa har visst satt sina spår.

Idag gjorde det faktiskt inte så ont i benen att ränna i den! Den är otroligt hal och alla steg lutar framåt. Inte konstigt att svärfar har trillat ner för den så många ggr. Det kändes aningen udda att inte stupa efter fyra vändor upp och ner, en uppfriskande känsla :-)

Vi blev inte klara med övervåningen idag, tyvärr. Maken följde med och rotade lite i kartonger och saker innan han tog sin fars bil mot besiktning. Bilen har inte rullat en meter sedan september och med lite laddning av batteriet så startade den snällt. Den gick dessutom genom på blankt papper!!

Så ringde maken mig. Han hade fått låna sin mors mobil eftersom hans egna båda (privat och jobb) låg kvar hemma. Han ringde för att tala om att han inte kom in här hemma…han hade även glömt nyckelknippan i morse *doh* Så nu stod han på Landön och hade visat hundarna att han var hemma men kunde inte släppa ut dem. Han körde tillbaka till stan och inväntade oss. Det gjorde att vi fick skynda oss att lämna Örkelljunga.
Dumpade av svärmor på söder, lämnade hemnyckel till maken och sen styrde jag mot underbara fam Tydén med alla kläder. Fina Sanna fick svärfars tjocktv, dvd, ministereo och en massa lakan. Hennes far fick alla kläder som var kvar i huset. De flesta byxorna får nog läggas upp ;-)
Efter macka och hääärlig vattenmelon var det dags att dra sig hemåt. Tyvärr orkade inte hjärnan klura ut ofoget Myhs dator fått för sig. Inte heller hade jag ork att hoppa på studsmattan med dem.

Nu är jag sådär trött igen. Blir nog en 10 timmars sömn igen ;-) Halsen river, hostar illa…vill INTE ha den förkylning som lever rövare på Fjällbacka! Har inte tid att vara sjuk…are!

Dagens finaste – pussen jag fick av vackraste och underbaraste Olle <3