Jag väntade på att kärleken skulle bli klar på toa, jag var otroligt nödig… en nackdel att bara ha en toa ibland. Mitt i min nöd kommer Ruffe och lägger sig vid mina fötter och flinar som bara han kan. Jag kliar lite, plockar en nästan färdig fästing men han fortsätter att flina, mer och mer. Läpparna vänder sig nästan ut och in över nosen och alla fyra tassarna i vädret. Nyvaken som jag är undrar jag vad han sysslar med och inser plötsligt att han försöker tala om något. Han har klåda i öronen igen och beter sig precis som när jag brukar smörja dem!!
Jag tar tag i tuben med salva och jag tror visst att han lyckades vränga läpparna ytterligare en aning…
Detta var vad han ville förmedla stackaren. Efteråt rassla han ihop i en hög och suckade djupt.

Inte alltid lätt att förstå vad de menar och då slås jag av vad jag lärt om träning. Så här kan det vara för djuren – om vi inte är övertydliga med vad vi önskar att de ska göra är det inte lätt att gissa.