…denna påsk.

En vän mår så dåligt att h*n försökt skapa sin egen öde ö. :(
Lisa och Kalle har ”gjort slut” eller vad man ska säga :(
En annan vän blir fult påhoppad av ett syskon och såras djupare än vad någon egentligen tycks förstå.
Ytterligare en annan vän brottas med känslorna inför en mkt svårt sjuk förälder.

Det gör ont i mig för alla – på olika sätt.

Så behövdes det bara att Elisa började sjunga ”Du måste finnas” (i Så ska det låta) så öppnades syndafloden i mina ögon.
Jag inser, motvilligt, att nu ÄR det för mycket…igen. Jag räcker inte till!! JAG vill och jag hoppas att ni förstår att jag försöker…

Stackars min kurator på ons…och stackars KBT-psykolog på tors – de har massor att reda ut i mitt trassel!

 

Ps – jag är innerligt tacksam att jag fick köra hem far till mor och se att de båda är okej och klara sig, annars hade jag nog haft dem i min gråtlista… DS