Är allting bara ”jag först” eller? Är det viktigast?
Har nyss varit på kvantum och handlat och slås av hur egotrippade alla är. Folk surar och muttrar i kön över vilken tid det tar för en stackars värkbruten darrig äldre man att få upp sina varor på bandet. Mer suckande för att det tar den gamle extra tid att betala. Kassörskan ler med hela sitt påskkärringmålade ansikte och tillkallar en kollega som hjälper den gamle att packa. Nästa kund är en kvinna i 25-30-årsåldern, hon som nästan suckat högst innan. Nu är det visst inte så viktigt med att det ska gå fort…eller jo, hennes vagn ska tömmas FORT. Hon staplar på i en ryslig takt…utan att bry sig det minsta lilla om vart ean-koden är! Den snälla kassörskan kväver en suck och vänder på samtliga varor, som hon kämpar loss från berget, för att kunna skanna. Jag går till kön till höger om mig och hör en jättesur kommentar från dam närmare de 80 ”nu var hon allt snabb för att komma före”.
Jag kväver den tår som vill ut genom ögat. Jag har på inget vis trängt mig före damen!
Vad är det som gör att folk tappar allt vad hänsyn heter??
Vad är det som gör att man suckar så åt en gammal man som kämpar för att komma bort från kassan?
Vad är det som gör att kvinnan inte kan tänka på de som står efter henne men ffa på den stackars kassörskan som sliter hela dagen med allas varor.

Jag blir ledsen och vill hem!