I djurskyddslagen står det att ett djur inte får lida. Ett djur som inte får mat lider. Man ska snarast avliva djuret på ett säkert sätt om man inte hinner ta sig till veterinär.

Jag var snabb när jag utförde avlivningen. Samtidigt står jag där och undrar vad kära fru Veterinär skulle säga om jag kom in med djuret för avlivning. Förmodligen hade hon trott jag var galen och sagt ”men Anna, detta kan du, sluta tramsa!”
Nåja, djuret är dött och borta.
Dessvärre ryser jag vid tanken på att den har massvis med släktingar som jag ställa till obehag.

Djuret var en…fästing som kröp på Truls huvud!