![\"\"](\"https:\/\/nillans.com\/wp-content\/uploads\/2021\/12\/snow_dec2021-824x738.jpg\")
<\/p>\nI s\u00f6ndags hade jag ont i mina leder och huvud. Omslag i v\u00e4dret i ant\u00e5gande g\u00f6r att jag blir knirkig’ som en gammal rostig rustning. Jag gick s\u00e5 f\u00f6rsiktigt p\u00e5 den hala tomten just pga v\u00e4rken och \u00e4nd\u00e5 \u00e5kte jag dit. P\u00e5 v\u00e4g in till f\u00e5glarna hade jag vattenflaskor och foder i tv\u00e5 hinkar i v\u00e4nsterhanden. Jag hade precis tagit bort l\u00e5set och skulle \u00f6ppna d\u00f6rren. POFF – s\u00e5 befann jag mig p\u00e5 marken! VA? Varf\u00f6r ligger jag h\u00e4r??? Atlas kom fram och b\u00f6rjade slicka mig i ansiktet. Men varf\u00f6r ligger jag h\u00e4r? Det tog n\u00e5gra l\u00e5nga sekunder att inse att jag halkat rej\u00e4lt. Oftast \u00e4r jag oerh\u00f6rt medveten om att jag kommer falla, jag \u00e4r med i hela fallet i slow motion. Men inte denna g\u00e5ng. Det gick s\u00e5 rasande fort.\u00a0<\/p>\n
<\/p>\n
N\u00e4sta tanke var f\u00e5gelmaten! Hade locket g\u00e5tt upp s\u00e5 det var fr\u00f6 och pellets \u00f6ver hela g\u00e5ngen nu? N\u00e4, tack och lov hade den klarat sig och stod sn\u00e4llt och vackert bredvid mig. Puh! Hur ska jag nu ta mig upp h\u00e4rifr\u00e5n? Sedan jag aktiverade min RA funkar inte handleder och kn\u00e4 att ta sig upp fr\u00e5n marken\/golvet, de \u00e4r inte starka nog utan skriker ut sin sm\u00e4rta i blixtrar. Men upp beh\u00f6vde jag ju, kan inte ligga kvar p\u00e5 sn\u00f6 och is i -6 grader hur l\u00e4nge som helst. Bara att bita ihop och ta sm\u00e4rtan.\u00a0<\/p>\n
Jag kom upp och jag kunde mata f\u00e5glarna. Sen b\u00f6rjade jag k\u00e4nna av att kroppen f\u00e5tt stryk. H\u00f6ger arm ville helst g\u00e5 i ide och r\u00f6ra sig s\u00e5 lite som m\u00f6jligt. Det blev soffl\u00e4ge resten av dagen.<\/p>\n
Ig\u00e5r, m\u00e5ndag, ville kroppen inte alls att jag skulle r\u00f6ra mig. Det g\u00f6r ont i ett revben (spricka?) och hela h\u00f6ger sida k\u00e4nns som ett enda stort bl\u00e5m\u00e4rke. Jag jobbar hemifr\u00e5n, sa jag till k\u00e4rleken direkt. F\u00f6r pliktk\u00e4nslan \u00e4r stor, jag har arbetsuppgifter att sk\u00f6ta \u00e4ven om det \u00e4r administrativt. I samband med mycket v\u00e4rk kommer fatiquen som ett brev p\u00e5 po….sorry… som ett mail i inboxen. Jag blir s\u00e5 ofantligt tr\u00f6tt att \u00f6gonen kryper ihop oavsett hur intressant det \u00e4r det jag sysslar med eller tittar p\u00e5. Det spelar ingen roll hur mycket socker eller koffein jag trycker i mig – \u00f6gonen vill inte vara \u00f6ppna.<\/p>\n
Idag hade jag f\u00f6r avsikt att ta mig till jobbet men se det ville inte h\u00f6gerarmen h\u00f6ra talas om! Den ville absolut inte l\u00e4gga i v\u00e4xlarna. Hade nog funkat om vi haft en automatare men ingen av v\u00e5ra \u00e4r det. S\u00e5\u00e5\u00e5\u00e5, det blev en jobba-hemifr\u00e5n-dag idag ocks\u00e5.<\/p>\n
Imorgon \u00e4r det \u00e5rets sista m\u00f6te p\u00e5 jobbet s\u00e5 d\u00e5 SKA jag dit. P\u00e5 torsdag f\u00e5r jag tredje sprutan mot Covid-19.\u00a0<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
I s\u00f6ndags hade jag ont i mina leder och huvud. Omslag i v\u00e4dret i ant\u00e5gande g\u00f6r att jag blir knirkig’ som en gammal rostig rustning. Jag gick s\u00e5 f\u00f6rsiktigt p\u00e5 den hala tomten just pga v\u00e4rken och \u00e4nd\u00e5 \u00e5kte jag … Forts\u00e4tt l\u00e4sa