Han har varit vår i 10.5 år. Han har alltid backat och varit steget bakom först Ludde och sedan Truls. 

Nu beter han sig som en bortskämd unghund! Han ”bäddar” med ryggdynorna i soffan. Din gamle tok! Han fick en biabädd att rumstrera i och en filt att bädda med. Det hjälpte lite… 

Idag fick jag 1.5 timme med duktiga ST. Jag satt där och hade fullt öppna tårkanaler. Tårarna rann mer eller mindre konstant. Hon är orolig för mitt mående men inte mycket. Just att ventilerna är öppna är sunt och minskar risken att trilla ner i brunnen avsevärt. Hon anser att det är helt logiskt att jag saknar klumpen så mycket. Han var liten när jag sprang in i väggen. Han fanns när Mr RA invaderade mig. Han var oerhört lyhörd över hur jag mådde. 

Den gamle gör tappra försök att ta en del av Truls plats men han är inte lika känslig och observant. Han är rädd att bli övergiven och följer vart enda steg jag tar och gråter omedelbart om han inte kan/får följa med. 

Nu är det dags att fylla på med sepåf@npiller så jag kan sova. Fötterna skulle jag kunna hugga av vid axlarna idag…