Idag firade vi satinbröllop dvs 18 år. Jag kan ju LÄTT säga att det var en betydligt finare och varmare dag då än idag!
Dagen började uselt. Så fruktansvärt ont jag hade i hela kroppen! Kröp till korset och tog Citodon ihop med Orudis. Fick ganska god effekt och genast blev livet roligare.
Syster kom med alla sina gossar och vi åt frunch ihop. V snodde min macka! Skitunge! [emoji]e022[/emoji]
Efter det gick di’ store i familjen och rev förtältet och packade ihop sommaren. Di’ små stannade här och lekte och tittade på tv. Dagen gick och när det var dags för middag fixade vi lite ytterfilé, ris och hitte-på-något-åt-curry-hållet-sås. Äpplepaj med frasigt täcke och vaniljsås till efterrätt. Gott!!
Ungefär just då tog Citodonen slut. AJ! Humöret sjönk igen. Bet ihop och tog ny dos. Jösses, vilken skillnad! Att riktigt känna hur den kickade in! Leendet var där igen.
Det är väl tyvärr så att jag måste bemästra det där avoga till mediciner. Varför plågas när det finns hjälp?
Jag blir lite såsig av dem men vad gör det när värken är nere på 25%?

Nu ska jag hålla tummarna för att tabletterna håller sig så jag får sova. I morgon är en annan dag!