Nog för att jag glömmer saker men… jag vet var jag bor.
Den Gamle kommer inte ihåg var han bor. Jag visade foto från hans lägenhet men nä, inget han kände igen. Att se förtvivlan i ögonen över att inte minnas sitt hem som lämnades i måndags kväll. Jag lider med den Gamle. Jag kan inte göra ett enda dugg för att hjälpa honom!
Han vill att allt ska ta slut. Han vill inte dra ut på det oundvikliga. Han vägrar ta tabletter. Han kastar både syrgasgrimma och inhalationsmask på golvet. Syresättning utan syrgas är 79% med 94%.
Jag anser att det är hans val. Hans liv. Hans slut. Att lindring finns om han ändrar sig… men det lär han inte göra.

Jag försökte tala om att det är okej att släppa taget. Vet inte om jag nådde fram. Men jag är iaf välkommen efter jobbet i morgon också… ”om jag finns kvar då” sa han med glansiga ögon.